Nu har yogafröken Annelie jullov och jag undrar när det är slut på hennes lov. Jag saknar yogahelvetet. I väntan står jag på huvudet på stranden.

 Kim ska stå bakom mig, så lång är vi överrens. Men betydelsen av “Det är lungt du kan släppa” tolkar Kim och jag olika. Som vi alla vet är sand mjukt att falla i

 Nytt försök utan någon i närheten. Jag hör yogahelvetets fröken Annelies röst, hur hon manar på oss att göra varje liten rörelse med stabilitet och tålamod. Och se på självaste den sakta men säkert går det uppåt. Där satt den, efter en månads träning tre gånger i veckan. Jag känner mig som en liten fjällbjörk. Kurvig, bred och kort, men jag står stadigt. Jippi