Kommentarer till Pojken som gick igenom rutan

Av: Anita Hammarström

Anita Hammarström — Thu, 04 Feb 2010 14:30:04 +0000

Vill bara skicka en hälsning och ett stort Tack för din hjälp vid denna hemska olyckshändelse. Det kunde ha gått riktigt illa för Vilda Wille.
Jag som skriver är syster till morfar, alltså mammans faster.

Av: Kimilim

Kimilim — Sun, 06 Dec 2009 23:21:25 +0000

Läskigt när hemska olyckor inträffar så oväntat. Fick tårar i ögonen när jag lästa. Så skönt att det slutade bra!!!

Av: Helena

Helena — Sat, 05 Dec 2009 15:56:02 +0000

Usch, vilken mardröm. Vilken tur att det slutade bra. Och nu vet du ju att du är en sådan person som reagerar och handlar i en krissituation (om du nu inte visste det innan).

Av: Siv Högberg

Siv Högberg — Sat, 05 Dec 2009 15:12:06 +0000

Bra jobbat. Man får aldrig glömma att leva här och nu för slutet ligger strax bakom knuten.

Av: Cilla

Cilla — Fri, 04 Dec 2009 21:29:01 +0000

Men fy så fruktansvärt och vilken madröm att hamna mitt upp i alltihop. Vilken tur att det gick så pass bra ändå.
Kram Cilla

Av: Pia

Pia — Fri, 04 Dec 2009 19:50:15 +0000

Började läsa inlägget och visste inte om jag skulle våga fortsätta efter par rader och nu rinner tårarna nerför mina kinder.
Bodde själv i ett av husen i våras och kan tydligt se altandörrarna och hela förloppet framför mig…
Livet är skört men underbart att läsa att han nu är hemma.

Av: Jackie

Jackie — Fri, 04 Dec 2009 19:32:57 +0000

Fy vad hemskt! Jag har tänkt på de här nästan hela dagen efter att jag pratde med dig imorse.. Men vilken tur och vad skönt att det gick bra!
Och vad jag tycker att du är stark som klarar av att behålla lugnet i en sådan situation!

Av: Ella

Ella — Fri, 04 Dec 2009 18:23:32 +0000

Oj, oj! Livet bjuder verkligen på nergångar ibland. Tur att det finns medmänniskor.