Först fick Marcus leta upp klinkers som jag beställt och betalat redan i augusti, men inte kunnat hämta förrän nu. Marcus tycker nog att jag är en slarver när vi får leta efter datum och allt möjligt och jag har ingen kopia på betalningen med. Men det brukar ordna sig tänker jag, men det säger jag inte till Marcus. När vi hittat kvittokopian, får Marcus lyfta in all tung klinkers i min bil. Marcus tycker nog bättre om kunder som har kvitto och orkar lyfta in klinkers själv i bilen.

 Sen åker jag i solsken mot Smultronudden.

 På bara några minuter slår vädret om och jag får köra i 40 km för att inte köra in i bilen framför mig. Jag ser en siluett bredvid bilen framför mig. ser ni? Till vänster.

Jag förstorar bilden lite och ljusar upp den så kan ni se. Det är en gubbe som är ute och går med sin rullator i vänster körfällt. Kan ni tänka er rubrikerna om han blir påkörd. “Man påkörd mitt på dagen” När vi läser tidningen tänker vi fartdåre om den som körde på. Ibland borde vi tänka Gubbdåre istället

 Till slut kommer jag fram och vi går runt och tittar. Pojkarna frågar och jag säger

   - Gör som ni tycker, det blir bra.

För det blir det om det gör som de vill. Och om de inte vet vad de vill ringer de sin pappa, han vet oftast vad jag vill. Han känner mig, väl efter ha byggt hus åt mig förut.

 När vi tittat klart på de girade hörnen de gör med den nya 7000 kronors sågen går jag ut och börjar med maten. Jag står ute och steker eftersom jag inte har något kök inne än. När jag kommer hem från Thailand har jag det om jag kan hitta monteringsanvisningen som maken har gömt eller glömt vart jag lagt den.

 Vi börjar med kallskuret, grillad vitlök och humus. Till huvudrätt blir det wokat med köttfärs, svamp och grönsaker. Ungefär som det jag gjorde igår, jag orkade inte hitta på en ny rätt till idag.

 Vi sitter ute och äter eftersom det är kallare inne i huset än ute.

 Till efterrätt äter vi choklad som är så god att man aldrig kan sluta äta, fast man tänker efter varje bit, det här är det sista jag tar. Sen hörde visst inte handen vad hjärnan tänkte och jag tar en bit till. Det är ju så gott.

Efter maten går ned till havet för att se om båten har sjunkit till botten. Vi har inte varit där och öst regnvatten på länge. Så här ser det ut från havet.

Så här ser det ut från huset.

När jag öst regnvatten i en halvtimma lägger jag mig i båten och glor ut över vattnet. Jag messar till maken. “När jag kommer hem från Thailand flyttar jag hit, direkt” Jag känner att jag vill stanna här för alltid.

 Men sen åker jag i allafall. Jag hämtar alla våra visum till Thailand. Sen åker jag hemåt och får inte tag i en av döttrarna. Jag ringer hennes mobil, inget svar. Hon är inte hemma, hennes cykel är borta och vi ska åka bort på middag om en halvtimma. Huvudvärken lägger sig på lur bakom pannan och jag sätter mig med klasslistan och ringer runt. Till slut hittas hon och vi kommer iväg.

Visst blir man glad när man kommer hem till någon som tänt marschaller för att just vi ska komma!

Jag får gosa med mina gudbarn, tänk att jag varit med och dragit ut dem till livet båda två.

Robin och Regina har vampyrstajlat sig för kvällen

När vi ätit får maken storstryk av Robin.

Vi tittar på ritningar till det nya huset

och barnen bygger egna hus

Sen tar vi adjö och säger vi ses i februari. Det känns inte klokt så länge det är.